somewhat scottish

Min dag började på värsta tänkbara sätt. Sedan mötte jag en ängel på busshållplatsen.

Vaknade och insåg att det var min städdag idag. Sedan kände jag av en rosslig hals. Att det är min städdag idag har jag endast mig själv att skylla, eftersom jag har insisterat på ett städschema i lägenheten. Gjorde halva grovjobbet, gick sedan ner för att hoppa på bussen till campus.

Missade buss nr 1 med två minuter. Buss nr 2 hade en ouppmärksam busschaufför som missade att jag stod i mycket synlig vinkel på hållplatsen, samt att jag sprang efter bakdelen av bussen med händerna i vädret och skrek "STOP THE BUS!". Buss nr 3 gick inte ens dit jag skulle. Nu började jag bli nervös. Ny kursstart idag och det är inte populärt att komma för sent.

Då kommer det en kvinna emot mig, med blond hästsvans och en blomkruka i näven. Jag behövde någon att berätta mina bekymmer för så jag började hej vilt förtälja hela busshistorien, varav mina vilt fäktande armar helt glömmer bort take away kaffet i högerhanden. En smärre ocean av kaffe väller över hela mig. Nu får det vara nog. Kvinnan tittar medlidsamt på mig och räcker över en näsduk som jag tacksamt tar emot och torkar bort den bruna vätskan med. Inte nog med detta. Hon erbjuder mig till och med skjuts till campus om jag följer med henne hem.

Sagt och gjort. Vi tog sällskap på 42an till Gud vet var och där gick vi hem till hennes hus. I högerstyrd bil rattade hon mig genom vänstertrafiken upp till Craighouse campus - detta medan hon berättade om sina 3 (4?) olika jobb och stadens viktorianska arkitekturhistoria.
 

Väl framme kutade jag in på skolan och kom exakt på klockslaget i tid. Kaffefläckarna struntade jag fullständigt i - jag hade ju faktiskt svart jacka på mig, så det var ju en överkomlig skada. Halsen kändes bättre och jag insåg att resten av städandet senare i eftermiddag säkerligen inte skulle ta mer än ett par timmar. Den blonda kvinnan gav mig inte bara skjuts, utan hon utövade även någon slags healing på min dag. Det här var en bra dag, som ska avslutas hemma hos Louise med timmar av brittisk humor.

Dagens skotte: Jag var salig av lycka över denna enorma medmänsklighet när jag kom fram till campus och ville ge min ängel några pund som tack för skjutsen. Det gick inte på fråga. Det enda hon ville ha i gengäld av mig var ett löfte. Hon fick mig att lova att jag ska testa på skotsk höglandsdans i kilt nästa torsdag. Tydligen var hon en av lärarna i "Scotland Country Dance Society" - en förening som tar tillvara på de skotska danstraditionerna. Annorlunda sätt att värva nya människor. Självklart kommer jag dyka upp. Sarah ska följa med mig - hon älskar skotsk höglandsdans.