Hur jag hamnade bland förrymda giraffer och kom att leta efter tomater på havsbottnen
En av anledningarna till att jag älskar teater är känslan av att vara helt uttömd efteråt. Rösten har blivit hes, man är fysiskt utmattad som efter ett pass på gymmet och psyket har fått sig en grym kick av terapeutiskt välbefinnande. Det spelar ingen roll om man agerar en giraff som har sprungit vilse i Brighton, en man i strutskostym som blivit inlåst på drottningens toalett eller en biobesökare som hysteriskt letar efter sina förrymda zebror under stolarna. Känslan av att få spela ut och överdriva är fantastisk - ett rejält tigerbalsam för själen. Man mår så bra.
Jag hittade till slut Napiers Drama Society på översta våningen i Merchiston. Vilket gäng som mötte mig. Det kändes som att komma in på Kolmården och få höra att låsen till burarna har gått upp så nu är alla djur på fri fot. Helt hysteriskt och sjukt roligt. Den ende som jag sedan tidigare kände igen var Robert - en tysk utbytesstudent med kort lockigt hår, små klotrunda glasögon på nästippen samt skäggstubb på hakspetsen. Hade Goethe fötts i förra århundradet som 80-talist skulle han garanterat ha sett ut som Robert.
Två kaotiska timmar följde. Ena stunden skulle jag agera bombastiska känsloyttringar gentemot mina medskådespelare, i nästa stund var jag fast i en improvisationsövning och letade grönsaker under havsytan. Improvisationerna avlöste varandra och till slut hamnade jag i en politiskt inkorrekt version av "Hans och Greta" och togs tillfånga i häxans hus vars väggisolering bestod av grovt bröd och runt husknuten frodades broccolirabatterna. Efter denna saga för politiskt insatta sjuåringar, bar det av till "Union bar" och en välförtjänst pint fick runda av skådespelet.
En föreställning ska sättas upp och premiärdatumet är satt till början av maj. Ska strax läsa manuset. Känns mycket lovande hittills. Det enda jag vet är att det utspelar sig i 1920-talets Chicago med Al Capone i huvudrollen och maffia och pang pang i bakgrunden. Ser mycket fram emot detta.
Dagens skotte: På dagens föreläsning av skotsk kultur och historia fick jag bland annat lära mig att skotten Thomas Telford lade grunden till Göta Kanal (farleden, inte filmen), James Dewar från Glasgow uppfann termosen och William McConagalls berömmelse består i att han är ansedd att vara världens sämsta poet. Undrar vad jag får lära mig nästa vecka.
Kuuuuuuul!!!! Vill också spela teater!!!!
Gumman! Bra att du får utlopp för din kreativa ådra o alla dina aggresioner. Låter helsjukt men dock ej ovanligt i ditt fall.
Trodde det va Stefan som stod för "onödigt vetande" i vår familj. Han har tydligen fått konkurrens.
Kram
Mamman
Lina: Do it, du kommer alska det!
Mamma: haha mina aggressioner alltsa?? Intressant att du tog fasta pa just det:-) Ja jag borjar komma ikapp honom nu. I kategorin "nodvandigt vetande" leder han dock stort.
Låter som om du stortrivs! Kul att höra att du inte gör dig av med den snedvridna och smått ologiska humorn. Du är grym på att skriva!
Ha det gött nu!
Tur att du klargjorde där vem av er det var. Missuppfattningar händer så lätt:-) Tack så jättemycket! Haha ja du den kommer nog aldrig försvinna, den är starkt inrotad på något ologiskt snedvridet sätt! Håll kvar i den du också:-)
