I väntan på haggis
Min kamera beter sig som en barnunge. Den har nyligen upptäckt den ofrånkomliga trotsåldern, då den envisas med att antingen vara med mig eller emot mig. Den varvar sitt on/off läge som den känner för på egen hand, den för ett himla väsen och när jag ska ladda upp bilder på datorn kommer det upp gamla(?) foton som jag raderade i november. Hur detta går till har jag ingen aning om. Jag tror inte det har att göra med att jag är oteknisk, utan snarare att jag tar hand om en varelse som försöker bryta sig fri och bli självständig. Samtidigt så älskar jag ju min kamera.
Ingen värme på hela helgen blev domen igår. Vi har nu fått in extra fläktar som står på o sprider någorlunda värme i våra fem rum och kök. På måndag ska vi få problemet fixat i alla fall. Varken jag eller Betty förstod ett ord av vad reparatören sa - hade han fixat problemet eller inte? Sarah (min skottska survival guide) fick återigen översätta från bred högländska till begriplig Edinburgh dialekt.
Utgång igår. Den här gången var det faktiskt en buss som väntade på oss utanför kårpuben - trodde inte en sekund på påståendet tills jag såg bussen med egna ögon. Jag och Louise tog plats tio minuter före alla andra för att garantera att inte missa utsatt avgång.
Jag gillar blandningen av människor på pubarna. Det är 18-års gräns överallt - väl inne blandas alla åldrar, kön och människotyper lika friskt som DJn varierar musiken från rock a la AC/DC till 80-talets bombastiska powerballader.
Ikväll kl 19 ska jag testa haggis. Morgondagens inlägg kommer således att antingen behandla ett "mmm va gott" eller eventuellt utebli på grund av magsjuka. Happy haggis (förhoppningsvis) på er!
Dagens skotte: Mellan pubarna kan man för £2/person få bli skjutsad av en student som extraknäcker som cykeltaxichaufför. Uppför eller nedför, raksträcka eller skarp kurva - det går alltid lika snabbt. Man kurar ner sig under den röda filten i sätet och ser chaufförens rumpa frenetiskt guppa en halvtmeter framför ansiktet i det ivriga pedaltrampandet. Känslan är en blandning av att vara en drottning på intågande parallellt med att ta sig en tur i Lisebergsbanan.
Lilla gumman! Där ser du hur jag har haft det.Men det är ett kärt besvär med barnungar (dock ej med kameror). Det där med haggis låter mysko. Hoppas du klarade dej från magsjuka. Det är så roligt att läsa dina kåserier. Känns nästan som den gamle Thorsten Ehrenmark återuppstått. Rugby!!??? Med tanke på vad du ofta råkar ut för, låter det här livsfarligt. Pappan förhandlar med LF. Simma lugnt o ha det så jättekul. Kram Mamman
mamma, du vet att vi 80-talister inte har en aning om vem Torsten Ehrenmark är:-) Så länge pappa har LF med på noterna så är det lugnt. Ingen magsjuka än så länge (knack knack), men ni måste testa haggis när ni kommer hit!
haha vad underbart med cykeltaxi! och jag är en av dem som brukar älska sån där konstig mat som serveras i kulturella förhållanden.
härligt att du tyckte om det :-)
då e vi två du:-) man får ta seden dit man kommer! sjukt gott va de iaf:-)
