Jag ser ett koarsle i mässing och vet att jag är vilse
Skottarna är som galna i gångar -ju fler, krokigare och mer ogenomtänkta, desto bättre. På skolan räknade jag sist gång att det tog mig totalt nio dörrar att hitta från föreläsningssalen till min professors arbetsrum. Hittade inte tillbaka till huvudingången efter besöket, utan hamnade nere vid en källardörr som ledde ut mot skogshållet. Idag tog det mig tre kråkslott och ett myller av trappor (är säker på att dom rörde sig) innan jag hittade in till biblioteket. Innan detta hade jag lekt katt och råtta genom hela Edinburgh i jakt på den rätta kurslektyren. Varenda busslinje genom stan har fått minst en sits värmd av min kroppstyngd idag. Jag har sökt med en galnings frenesi efter kurslitteratur i butiker, bibliotek, bakom buskar och under stenar. På Blackwell's drogs jag oemotståndligt mot läkarstudenternas avdelning där man kunde få köpa bläckpennor gjorda av benknotor i plast, behållare för id-brickor samt labbrockar i polyester för £16.99 styck. Lyckades dock hålla fingrarna i styr och nöjde mig med en penna med inbyggd belysning.
Det är lätt att känna styng av dåligt samvete över sitt eget leverne när man umgås med mina flatmates. Eugena jobbar extra som journalist på en tidsskrift för Edinburghs arbetslösa och drömmer om att få volontärjobba med barn i Sydamerika. Sarah extraknäcker på ett lokalt café varenda helg och bakar cheese cake och bröd lika ofta som en annan byter strumpbyxor. Betty jobbar stenhårt med sina modeskisser och skapar konst till framåt 5-tiden på morgonen. Thomas gör inte en fluga förnär utan ler alltid, till och med när han stryker sina jeans. Själv har jag aldrig ägt ett strykjärn, bara en strykbräda som jag glömde bort i samma stund som jag fick tillbaka kvittot på IKEA.
Dagens skotte: "Cowgate" - denna ödesdigra gata som kännetecknas av en halv ko i mässing som sticker ut från ena husväggen. Går man runt hörnet kan man se hur framdelen av mamma Mu i skimrande metall sticker ut genom en annan vägg. Jag har hamnat här flertalet gånger under min vistelse och aldrig lyckats hitta rätt väg ut på första försöket. Efter ett antal upprepade besök i "Cowgate" borde man anta att jag har lärt mig vägen ut därifrån, men så är inte fallet. Jag riktigt hör när jag närmar mig gatan hur kossan i mässing råmar illasinnat mot mig. Först tittar jag ner på kartan, sedan rätt upp i skyn. Så fort jag kommer på mig själv med att stirra in i ett koarsle i mässing - då vet jag att jag är vilse. Igen.
