somewhat scottish

Jag var i särklass den mest påpälsade resenären i säkerhetskontrollen. Min lager på lager på lager på lager mundering som riktigt lyste klädångest (alternativt föreberedelser i väntan på en ny istid) gav ett svettigt intryck. Mitt klotröda ansikte har nog aldrig överensstämt så bra med mitt passfoto som just då. Väl klar med denna obligatoriska kontroll kunde jag skala av mig tre lager kläder utanför tax-freen.

På flyget träffade jag en väldigt trevlig tjej från Karlstad och vi tog senare sällskap in till Glasgow. På trappavsatsen ut från planet vrålade jag "FREEDOM!" i mitt huvud, men mina Braveheart-associationer gick inte längre än till en mental nivå. I själva verket snubblade jag lite tafatt nerför trappan eftersom ena benet hade somnat på flyget.

Väl inne i Glasgow city reste jag vidare mot Edinburgh genom ett landskap som varvade slottsruiner med betonghus. Så mycket får fanns det inte ens på Nya Zeeland. De små vita ulltussarna stack upp bakom varenda gräsbeklädd kulle. På tåget gick tågvärden fram och tillbaka och servade med förfriskningar i sin lilla cafévagn (SJ, se och lär!). Jag fick flash backs till Harry potter och var nära att beställa chokladgrodor, men nöjde mig med en cola. I Edinburgh checkade jag in på mitt hostel som är en enda labyrint av gångar, trappor, dörrar, rum, färger och former. Har sprungit upp och ner i omgångar och varje gång har jag slagits av tanken "Aha, vad är det här för väg?". En ständig upptäcksfärd helt enkelt. Vilken min jakt på mat även har varit.

Gav mig ut på stan förhoppningsfull att hitta något att mumsa på, men min beslutsångest kunde inte ge sig. Inte heller min hunger. Så när jag såg ett gult M torna upp sig framför mig, kunde jag inte stå emot. Livsuppehållande medel idag - kulturell imorgon! Lyckades även irra mig vilse i en bläckfiskliknande galleria med armar åt alla håll, men hittade rätt utgång efter att ha frågat totalt 6 personer efter vägen ut. En supermarket tornade upp sig och jag fick äntligen min efterlängtade klase med bananer.

Nu ska jag lära en sydafrikansk tjej som är proffs på squash hur man bäst stretchar låren. Hon bor här i mitt 6-bädds rum på hostelet, tillsammans med två engelska tjejer som läser konst i London. Får se vilka mina slutgiltiga roommates kommer bli nästa vecka då jag (förhoppningsvis) hittar ett permanent boende.

Dagens skotte: Alla karlar för sina kiltar. Det är ingen myt, historien om skottska män som bär kilt till vardags. Det är sant. Jag har sett det med egna ögon. Det första jag såg efter säkerhetskontrollen i Göteborg var ett gäng killar med bred accent (skotska i sorl påminner för övrigt mycket om danska) som satt där utanför tax-freen iklädda skotskrutigt kjoltyg. Jag lyckades totalt lokalisera fyra kiltbeklädda män på flyget som bar sina klädesplagg med stolthet. Även skotskrutiga skjortor, halsdukar och slipsar fanns att beskåda på sina håll. Den skotska rutan lever i högsta grad.