somewhat scottish

Jag fick en roll. JAG FICK EN ROLL! Det lonar sig tydligen att skrika sig hes nar bomber exploderar pa auditions. Gah! Jag ar sa exalterad har i skolans datasal att jag inte vet var jag ska ta vagen (under databordet?). Kanner for att gallskrika lika rejalt som jag gjorde pa min audition, men jag tror inte att det skulle uppskattas lika starkt har som det (tydligen) gjordes i torsdags. Dock var det inte maffiaeposet som jag blev tillsatt i, utan det andra dramat - "Shakers - en 80-tals pjas med fyra karaktarer, olika levnadsoden pa en bar. Fick ett luddigt mail fran regissoren. Forstod forst inte vad hon skrev. Mailade och fragade om rollen. Laste hennes mail tre ganger till. Fick maila igen och ursakta att min skalle for tillfallet kanns som den ar gjord av appelmos och att det darav tog det mig nagra genomlasningar att fatta inneborden av hennes ord. Repetitionerna borjar imorgon. Nu skriker jag (in my mind).

Som korsbaret pa jordgubbsshaken, blabaret i frukostmusliin, fyrkantsknappen pa mobilen, skummet pa latten, fetaosten i salladsbuffen, en inklamd parantes i en ljuvlig meningsbyggnad - sa skrev Sarah precis att hon har signat upp oss pa nagonting som tydligen ska ge oss Internet inom de narmsta 48 timmarna. Lycka.

Dagens skotte: Sarah kommenterade att mitt har har fatt en morkare farg i dagarna och gar numera under definitionen "rich espresso" (i alla fall enligt forpackningens beskrivning).

"Oh you dyed your hair...looks good, brings out your face."

Valdigt glad over detta stralar jag ett - "Thanks Sarah, that's so sweet" - tillbaka. Sarah tittar upp mot mig och rycker pa axlarna:

"Ey, no worries... I say that to everyone that's dyed their hair. People seem to like that."

Lite for arligt kanske.