somewhat scottish

Jag och Si irrade bort oss igår i vår jakt efter The Golf Tavern, men frågvisa turister som vi är fick vi givetvis hjälp efter vägen:

Jag: "Excuse me, could you please tell us where we can find a pub called The Golf Tavern?"

Skottsk man: "Sure ladies, you see that church over there? Well...you pass it to the right. When you see Jesus just keep on going and when you meet up with the Holy Ghost, the pub is on your rightside."

Vi följde hans instruktioner och hittade varken Jesus eller den helige Anden, men däremot The Golf Tavern.

Två danska utbytesstudenter, Sune och Anna, hängde med mig och Si idag när vi skulle ta stan i besittning. "Free 3-hour tourist tour all over Edinburgh". Vi hade sett broschyren i hostelentrén och var taggade till tänderna på att få leka renodlade, nyfikna och exalterade turister på en dubbeldäckare. Kamerorna låg lättillgängliga och nyladdade i fickorna och vår stadskarta med utmärkta turistmål fladdrade i vinddraget längs med Princess Street då vi letade efter avgångsplatsen.

Vi väntade på turistbussen. Den väntan visade sig vara helt obefogad. Någon buss fanns inte inom räckhåll, utan guidningen var helt till fots. Bestörta över detta (samt rädda för våra mentala påhittade associationer - vi hade alla fått för oss att vi hade sett en buss på broschyrens framsida), gav vi oss nedkylda iväg efter guiden.

Vår guide var en liten tjej med knallrosa hår, iklädd alldeles för stora jeans som hon efter varje anekdot fick dra upp några centimeter. På ryggen bar hon en färgglad ryggsäck överöst av tecknade fåglar och fiskar. Hon kunde vara vad som helst mellan 10 och 30, men hennes röst var som en 40-årings som med inlevelse berättade historier om Skottlands befrielse, häxbränningar, kyrkor, författare och berömda människor (och hundar!) som fått statyer uppkallade efter sig. En halvtimmes lunchstop blev det på en pub för "a burger and a pint" och sedan bar det av mot nya upptäckter. Samt fler förfrusna kroppsdelar.

Jag, Sune och Anna var och tittade på en av Sis squash matcher förut. Har aldrig varit på squash tidigare och var livrädd att jag skulle få en boll i huvudet på läktarplatsen. Är säkerligen en grym sport om man vill få ur sig återhållsamma aggressioner. Si vann och vi ska fira segern (och Sis födelsedag) ikväll med "Chocolate decadence cake" - en 6 lager chokladkaka, stor som en ostkupa och vars blotta syn får min kropp att skaka av längtan. Denna Guds gåva finns på Starbucks. Efter chokladfrossan ska vi möta upp Sune, Anna och Louise (en annan dansk tjej) ute på Edinburghs gator.  

Dagens skotte: Till och med engelsmännen verkar inse det ohållbara med vänstertrafik, eftersom vägarna överallt pryds av feta versaler - "LOOK LEFT". Ironiskt nog tittar man ändå alltid åt höger eftersom inte bara vanan inne, utan även en undertryckt motfallskäring i sig som vill göra tvärtom mot vad man blir tillsagd. Varje korsning är en ständig kamp. Varje blick kan innebära konsekvenser. Tveka inte. Titta ner, titta upp och bara gå. Våga.

På reggaebaren här på hostelet är det gratis frukost varje morgon. Är man där kl 8 är alla morgonpigga äventyrare uppe och äter flingor för fulla muggar. Vid halv 10 dimper illamående backpackers ner som radar upp travar med toast för att dämpa bakfyllan. Jag och Si var nere tidigt och rustade för dagen med en rejäl frukost till tonerna av Bob Marley.

Åkte sedan ut till mitt framtida campus för att se var det är jag ska registrera mig på måndag, samt för att reda ut varför jag har blivit kallad till flera platser för registrering samtidigt. Bussen mot campus (som hade skotskrutiga säten) kördes av en trevlig man som vid rödljusen lade upp tidningen på ratten och löste sudoku.

Väl framme vid skolområdet undrade jag om jag hade kommit fram till Edinburgh castle, men det var sannerligen mitt Craiglockhart campus. Det var stort och överväldigande (ska lägga upp bilder senare). Alla glasdörrar var prydda med varningsmärken för (just det!) glas, för att förhindra eventuella olyckor. Det visade sig på plats att jag hade råkat bli registrerad på två program samtidigt och att detta lett till att jag har fått dubbelt så mycket papper hemskickat än vad som behövdes (samt dubbelt så mycket funderingar). Allt löste sig så jag kunde lättade bege mig vidare från ett slott till ett annat - det riktiga Edinburgh castle.

Med pompa och ståt ligger det väl synligt från alla håll i Edinburgh - Edinburgh castle, en massiv stenbyggnad som omges av en mur och ligger bredvid ett haggis café. Turisterna flockades och bussarna avlöste varandra. Mitt i folkhopen tornade en man upp sig klädd i djurhud, yeti-pjucks, blå/vit målat ansikte och långt tovigt brunt hår. Undrar vem han försökte efterlikna...? Under armen bar han en skylt med priserna till souvenirshopen. Det var dyrt att gå in i slottet så jag lade istället pengarna för ett potentiellt inträde på en pyjamas och tofflor istället, eftersom värmen inte fungerar i vårt hostelrum.

Vädret är grått, men jag är helt hänförd av den här staden. Den är så vacker! Människorna är så trevliga och hjälpsamma och frågar - "Are you alright?" - bara jag drar upp ena ögonbrynet och inte ens har fattat själv att jag är vilse. Det märks att det är en stolt stad med ännu stoltare människor som är medvetna om sitt rika kulturarv.

Nu väntar jag på Si som har spelat squash match under eftermiddagen. Vi ska ut och käka middag (inte haggis!), ta ett glas vin och sedan gå iväg till "The Golf tavern", en pub där det är någon form av gathering för internationella studenter ikväll. Ska bli kul och se vilka man kommer plugga med! Jag kommer lägga upp lite bilder snart också.

Dagens skotte: På super marketen hade dom extrapris på haggis - en sort med sheep plocks (lever och hjärta bland annat) och en annan vars basingrediens var komage. Jag köpte juice. En vacker dag, när jag känner mig rustad för att sätta i mig en av kons fyra magar, så ska jag ge mig på "delikatessen". Men inte idag.

Jag var i särklass den mest påpälsade resenären i säkerhetskontrollen. Min lager på lager på lager på lager mundering som riktigt lyste klädångest (alternativt föreberedelser i väntan på en ny istid) gav ett svettigt intryck. Mitt klotröda ansikte har nog aldrig överensstämt så bra med mitt passfoto som just då. Väl klar med denna obligatoriska kontroll kunde jag skala av mig tre lager kläder utanför tax-freen.

På flyget träffade jag en väldigt trevlig tjej från Karlstad och vi tog senare sällskap in till Glasgow. På trappavsatsen ut från planet vrålade jag "FREEDOM!" i mitt huvud, men mina Braveheart-associationer gick inte längre än till en mental nivå. I själva verket snubblade jag lite tafatt nerför trappan eftersom ena benet hade somnat på flyget.

Väl inne i Glasgow city reste jag vidare mot Edinburgh genom ett landskap som varvade slottsruiner med betonghus. Så mycket får fanns det inte ens på Nya Zeeland. De små vita ulltussarna stack upp bakom varenda gräsbeklädd kulle. På tåget gick tågvärden fram och tillbaka och servade med förfriskningar i sin lilla cafévagn (SJ, se och lär!). Jag fick flash backs till Harry potter och var nära att beställa chokladgrodor, men nöjde mig med en cola. I Edinburgh checkade jag in på mitt hostel som är en enda labyrint av gångar, trappor, dörrar, rum, färger och former. Har sprungit upp och ner i omgångar och varje gång har jag slagits av tanken "Aha, vad är det här för väg?". En ständig upptäcksfärd helt enkelt. Vilken min jakt på mat även har varit.

Gav mig ut på stan förhoppningsfull att hitta något att mumsa på, men min beslutsångest kunde inte ge sig. Inte heller min hunger. Så när jag såg ett gult M torna upp sig framför mig, kunde jag inte stå emot. Livsuppehållande medel idag - kulturell imorgon! Lyckades även irra mig vilse i en bläckfiskliknande galleria med armar åt alla håll, men hittade rätt utgång efter att ha frågat totalt 6 personer efter vägen ut. En supermarket tornade upp sig och jag fick äntligen min efterlängtade klase med bananer.

Dagens skotte: Alla karlar för sina kiltar. Det är ingen myt, historien om skottska män som bär kilt till vardags. Det är sant. Jag har sett det med egna ögon. Det första jag såg efter säkerhetskontrollen i Göteborg var ett gäng killar med bred accent (skotska i sorl påminner för övrigt mycket om danska) som satt där utanför tax-freen iklädda skotskrutigt kjoltyg. Jag lyckades totalt lokalisera fyra kiltbeklädda män på flyget som bar sina klädesplagg med stolthet. Även skotskrutiga skjortor, halsdukar och slipsar fanns att beskåda på sina håll. Den skotska rutan lever i högsta grad.