somewhat scottish

Så har det i veckan varit dags för vistelsens andra Sverigebesök. Den här gången var det mor, far och bror som tittade förbi. Mycket trevligt! Vi drog snabbt iväg till Högländerna. Naturen och vyerna orsakar fortfarande stockningar i mina andningsrör när minnesbilderna spelas upp innanför näthinnan. Känslan av att få stå på ett 400 meter högt stup och bevittna ett häpnadsväckande landskap som sträcker ut sig i en evighet under en klarblå himmel är obeskrivbar. Man känner sig så levande. Allt är så vackert.

Hamish var vår guide - en man i sina bästa år (60?), dressed to kill i kilt och bergskängor och med anekdoter om varenda bergstopp på lager i bakhuvudet. Det gick undan i kurvorna. Ju snävare och skarpare svängar, desto mer tryck på gaspedalen. Under ett par sekunders stopp vid Glen Ferry, blåste vinden till och skapade undertryck bakom kilten. Vi gick uppför en sluttning och jag som bara var någon meter bakom vår guide, fick på första parkett bli vittne till den praktiska (nakna) sanningen om kiltens hemliga gömma. I alla fall baksidan. I chock såg jag kjoltyget flyga upp och den blekaste bakdelen i mannaminne trädde fram i vad som tycktes vara en evighet. Hamish ursäktade sig och högröd i ansiktet lade han kvickt kilten till rätta. Det är tur att jag har många andra trevligare minnesbilder av resan i huvudet som kan släta över intrycket av Hamish nakna bakdel.

Vår slutdestination Skye var fantastiskt vackert. Omgivningen runt om Loch Ness var som svensk granskog, fast mer extremt och turistbetonat. Odjuret hade satt sin prägel på samhället. Båtturer, mjukisodjur och diverse köksattiraljer med monstrets nuna, syntes i var och varannan affär. Dock var själva odjuret mer anonymt. Det låg säkerligen och lurade ute i det mörka vattnet och hånskrattade åt alla oss turister som med kamerorna ville föreviga ögonblicket av att ha besökt världens mest berömda monster.

Idag åkte dom hem till Sverige. Ett tredje Sverigebesök är snart på tur. Jill kommer hit den 7 maj. Välkommen hit!

Dagens skotte: Det är inte så konstigt att odjuret inte syntes till på vår resa, eftersom det tydligen har tagit sin tillflykt till badrumsspegeln här på Buccleuch street. Jo det är sant. Jag såg det förut. För bara fem minuter sedan. I badrumsspegeln. Det stirrade tillbaka på mig, glodde frenetiskt på mitt ansikte och bevittnade mina anletsdrag som på grund av sömnbrist hade förvridits åt ett mindre angenämlikt håll. Ska power nappa en sväng och sedan se om odjuret är kvar i spegeln. Vi får se. Om inte så kanske jag kan bygga upp en egen turistindustri i badrummet. Med tanke på kalabaliken runt sjön, så verkar det vara en väldigt gynnsam affärsstrategi.

"Vi är vid monumentet och sitter mittemot HM"

Att ta sig från ena sidan Princess street till den andra är ett dagsprojekt som kräver pigga fötter. Monumenten löser av varandra mittemot affärerna och HM finns i flera upplagor. Till slut hittade jag äntligen mina efterlängtade svenska besökare i skuggan av en stenversion av Sir Walter Scott. Mitt på övergångsstället blev det en kär återförening som övergick i hetsgång när vi upptäckte att gubben slagit över till röd.

Igår åkte dom hem efter att ha varit här i en vecka - mina underbara besökare, Systrarna Tisseltassel. Vi har lekt flitiga turister - bestigit Arthur's seat, vandrat runt Edinburgh, shoppat, ätit skottskt (på både gott och ont), bjudit vänner på svensk påskmat, varit på skottsk dansfest Celdih (mycket uppskattat!), gått evolutionsbanan på "Dynamic Earth" (gratisbiljetter från Sarah), druckit pints och dansat av oss, ätit ännu mer och skrattat hysteriskt åt egenproducerade filmer som har åtföljt veckans äventyr. Tack Vickan och Katta för att ni kom hit - det har varit fantastiskt roligt att ha er här!

Vårtecken: Gårdagen spenderades i The Gardens i rykande färskt solsken. Jag delade filt med Sune och Martin, en portabel LPspelare, vinylskivor med Edith Piaff och The Smiths, samt lite rester av diverse halvfabrikat i påsar. Det är påsklov. Njut.

Dagens skotte (som visade sig vara polack): På celidihn blev jag uppbjuden flertalet gånger av den enda (till utseendet) genuina skotten som tydligen var från Polen - en högrest man i kilt och skjorta, läderskor o knätofsar, långt mörkt hår och spetsigt skägg. Han förklarade på polskskottska(?) finesserna med framåtskjutande axlar och bastanta armar, samtidigt som han varvade våra turer runt rummet med att dansa höglandsbalett i mellanriffen. Väldigt underhållande. Var dock rätt orolig att jag skulle stuka foten igen när han drog ut mig på ett tomt dansgolv och likt en trimmad elvisp for vi runt parkettgolvet i stegrande fart. Efteråt tackade han för danserna, torkade svetten ur ansiktet med medhavd handduk och gick hem. Fast först fick Vickan ta ett kort på uppenbarelsen.

"Buenas días, bday girl! Have a nice day shopping and feel, more than ever, ALIVE. Feliz cumpleaños! Mr Campbell"

Lappen låg på trägolvet i sovrummet, precis innanför dörrspringan. Jag hittade den när jag vaknade igår morse. Väldigt imponerande att vår husmus mr Campbell även behärskar spanska. Att han dessutom tar sig tid från att gnaga sönder mjölpåsarna i köket för att gratulera en rumskamrat, är en väldigt fin gest.

Vid tolvslaget natten innan hör jag Sarahs rosa ukulele gå igång och sången börjar klinga i takt(?) med strängarnas anspänningar:

"Ha...happy...happy birth...happy birthday...to you...ha...happy..."

Bara för att man äger en ukulele behöver detta inte betyda att man behärskar instrumentet till fullo. Hennes ansträngningar var dock väldigt uppskattade av ett nyblivet födelsedagsbarn. När hennes blå melodica kom fram och "Happy Birthday" blåstes fram genom keyboardbrädan, kände jag födelsedagsruset bli påtagligt. Jag älskar födelsedagar.

Det är något speciellt med att fylla år. Man vaknar på morgonen och slås av känslan att atmosfären är annorlunda. Den vibrerar på ett nytt sätt. Jag tror det är året man har åldrats som tränger in i kroppen och att denna process tar cirka 24 timmar att genomföra. Rynkorna börjar framträda runt mina ögon i form av linjer som djupnar och drar sig uppåt när jag skrattar. Jag gillar dom. Det ska synas runt ögonen när man ler.

Shopping under dagen med Louise och italiensk mat på "Bella Italia". Shake n' bake (fake?) strawberry cake tillagades på eftermiddagen. Jag bakade och lämnade brända sockerkakskanter, överbliven custard och grädde med icing sugar till Sarah, som gladeligen satte i sig resterna. Årets första jordgubbar fick pryda tårtan som andades svensk sommar.

"Excuse me, have you been drinking?"

Ursäkta mig, såg jag full ut när jag kom fram till isrinken? Senare på kvällen inne i Murryfield Ice Stadion, taggade ett glatt gäng för Disco Ice Skating. Ingen kunde åka, men detta verkade ingen beröras nämnvärt av. Tvärtom. Alla var överens - ju mindre talang, desto mer underhållande. Vakten tvingade alla som gick in att blåsa i ett alkoholtest innan vi fick inta isrinken. Seriöst.

Väl inne på isen bland neonljus och discobeats, insåg jag varför jag inte i en tidigare ålder satsade på en karriär inom konståkning utan nöjde mig med att endast betrakta konsten på TV. Jag var troligtvis en sämre skridskoåkare igår, än vad jag var när jag lekte bandy på skolgympan bland dom som var för värdelösa för att få spela med hockeyproffsen i klassen. Har vaga minnen av att i alla fall högerfoten kan åka någorlunda, men detta kan vara något jag har skapat mentalt på egen hand.

Jag drattade omkull ett antal gånger. Hade även problem de stunder som jag stod stilla vid kanten, då jag fick väja för sjuåringarna som drog sig framåt längs med sargen. Min bästa prestation på isen var armrörelserna till YMCA.

"Very popular among students!"

Om termen studenter syftar till lågstadielever, så kanske reklamen ändå har en poäng. Av en packad isrink höjde vårt gäng medelåldern från 10 till 12.

Insmugglad tårta i pausen och ett tjugotal hungrande barnögon som glodde på oss i cafeterian. Vi flydde ungarna senare under kvällen och tillbringade natten med vad George street och Hannover street hade att erbjuda bland barer och nattklubbar.

Hade en väldigt rolig/underhållande/skrattande/härlig dag och är väldigt tacksam för alla presenter och gratulationer!

Dagens presentranson var som följer: En rosa T-shirt med egengjort tryck över bröstet som skrek ut "DRAMA QUEEN", en vacker tavla av The Gardens vid Edinburgh castle, armband, tulpaner, en bok av Sunes favoritförfattare och några väl utförda mojitos.

"a big birthday shout-out! Especially FOR YOU!"

Det tog inte lång tid att klura ut vad den hälsningen på kortet syftade till.

Dagens skotte: Eftersom vi var dom enda i isrinken som hade passerat de övre tonåren, var det troligast att vakten ville att bara vi skulle blåsa i alkoholtesterna. Trodde vi i alla fall. Frågvis som jag är så förhörde jag mig om proceduren.

"You wouldn't let a 7-year old blow in it, would you?"

"Oh yes miss, everyone has to make the test before they enter."

När sjuåringar måste göra alkoholtester för att få åka skridskor, då har det gått för långt.