Älskar Högländerna men undrar hur Loch Ness kunde hitta in i badrummet
Så har det i veckan varit dags för vistelsens andra Sverigebesök. Den här gången var det mor, far och bror som tittade förbi. Mycket trevligt! Vi drog snabbt iväg till Högländerna. Naturen och vyerna orsakar fortfarande stockningar i mina andningsrör när minnesbilderna spelas upp innanför näthinnan. Känslan av att få stå på ett 400 meter högt stup och bevittna ett häpnadsväckande landskap som sträcker ut sig i en evighet under en klarblå himmel är obeskrivbar. Man känner sig så levande. Allt är så vackert.
Hamish var vår guide - en man i sina bästa år (60?), dressed to kill i kilt och bergskängor och med anekdoter om varenda bergstopp på lager i bakhuvudet. Det gick undan i kurvorna. Ju snävare och skarpare svängar, desto mer tryck på gaspedalen. Under ett par sekunders stopp vid Glen Ferry, blåste vinden till och skapade undertryck bakom kilten. Vi gick uppför en sluttning och jag som bara var någon meter bakom vår guide, fick på första parkett bli vittne till den praktiska (nakna) sanningen om kiltens hemliga gömma. I alla fall baksidan. I chock såg jag kjoltyget flyga upp och den blekaste bakdelen i mannaminne trädde fram i vad som tycktes vara en evighet. Hamish ursäktade sig och högröd i ansiktet lade han kvickt kilten till rätta. Det är tur att jag har många andra trevligare minnesbilder av resan i huvudet som kan släta över intrycket av Hamish nakna bakdel.
Vår slutdestination Skye var fantastiskt vackert. Omgivningen runt om Loch Ness var som svensk granskog, fast mer extremt och turistbetonat. Odjuret hade satt sin prägel på samhället. Båtturer, mjukisodjur och diverse köksattiraljer med monstrets nuna, syntes i var och varannan affär. Dock var själva odjuret mer anonymt. Det låg säkerligen och lurade ute i det mörka vattnet och hånskrattade åt alla oss turister som med kamerorna ville föreviga ögonblicket av att ha besökt världens mest berömda monster.
Idag åkte dom hem till Sverige. Ett tredje Sverigebesök är snart på tur. Jill kommer hit den 7 maj. Välkommen hit!
Dagens skotte: Det är inte så konstigt att odjuret inte syntes till på vår resa, eftersom det tydligen har tagit sin tillflykt till badrumsspegeln här på Buccleuch street. Jo det är sant. Jag såg det förut. För bara fem minuter sedan. I badrumsspegeln. Det stirrade tillbaka på mig, glodde frenetiskt på mitt ansikte och bevittnade mina anletsdrag som på grund av sömnbrist hade förvridits åt ett mindre angenämlikt håll. Ska power nappa en sväng och sedan se om odjuret är kvar i spegeln. Vi får se. Om inte så kanske jag kan bygga upp en egen turistindustri i badrummet. Med tanke på kalabaliken runt sjön, så verkar det vara en väldigt gynnsam affärsstrategi.
Hehe, verkar som du har det riktigt bra där borta.. trots sjöodjuret! ;) KRAM
Haha Sara, ja ett odjur mer eller mindre förstör inte min vistelse:-) Har det kanon!
HURRA!!!!!!!! Sara, din resa är fulländad(hehe)!! Du har fått se en kilt flyga upp. Poängen med att åka till skottland måste därmed vara uppfylld, så nu kan du med ro åka tillbaka till sköna svealand, där killarnas bentäckare sitter fast, även i det ymnigaste blåsvädret (guuuuuuu vilken tråkig kultur vi har va!?).
Lina, härligt att kulturens baksidor(!) tilltalar dig så mycket. Du har inga höga förväntningar du om en naken bakdel orsakad av vinddrag är fullkomligheten av Skottland:-) Ännu en anledning till att komma och hälsa på mig...!!...
