somewhat scottish

I Sverige var min standardlunch spiralpasta, konserverad tonfisk och ketchup. Här har jag tagit ett steg längre i mina matvanor och tillagar nu mestadels pennepasta, konserverad lax och ketchup med reducerad saltmängd (vilket visserligen kompenseras med eget ihärdigt saltande i efterhand). Ett litet steg för gastronomin, ett stort steg för en kulinarisk eftersläntrare.

Förutom att allting ska friteras här, så ska det även saltas och sockras i mängder. Snacksen och desserterna slår knock out på grönsaksavdelningen på Tesco, dagens lunch på skolan är oftast fish n' chips och på campus går var och varannan student runt med en Doritos påse och knaprar nachos mellan föreläsningarna (även under). Favoritflingan är en stel havresak som ska överösas med mjölk så den sugs upp och expanderas till en stor blöt tvättsvamp - nyttigt, fiberrikt och en gedigen källa av järn. Häll flera skedar socker på så att havresvampen faktiskt smakar något och du har en smakrik(?), hälsosam(?) och mättande(?) frukost. Allt i frysen portionsförpackas, inälvor lurar i minsta lilla konservburk och den folkrikaste delen av mataffären är alltid gången vid alkoholen (där även flest specialerbjudanden hägrar). Britterna är galna i soppor - med eller utan tuggmotstånd - och de pressar skinka i metallburkar som en annan pressar in sin mat i skafferiet som delas med fyra andra hungriga studenter.

I denna djungel av brittiska matvanor är det lätt att förvirra sig. Därför kan det vara skönt ibland att hitta gömda stigar som leder norrut mot skandinaviska bekantskaper i köket. Naturligtvis är det den svenska kladdkakan jag syftar till. Denna brungräddade sockerbombs kvalitéer är inte att underskatta - vare sig smakligt eller nostalgiskt. När man således blir bjuden på underverket utomlands är det lätt hänt att sockerruset slår ut hjärnans lokaliseringscenter och minnen från hemmaplan flimrar förbi. Gabbys kladdkaka igår kväll var superb. Mina svenska köttbullar med brunsås som jag bjöd flatmatesen på förra veckan var okej. De fascinerade i alla fall. Aldrig har jag sett ögon så uppspärrade över min teknik att rulla köttfärs. Fyra par ögonglobar, lika stora som de nyrullade köttbullarna, betraktade maniskt mina handrörelser. Det är ju inte så avancerat kan man tycka. Men främmande matkulturer fascinerar - oberoende om det handlar om tvättsvampsflingor eller konsten att forma köttbullar.

Dagens skotte: Ikväll ska jag, Eugenia och Sarah delta i "Silence dance". Klockan 7 på kvällen vid "Waverly station" kommer alla närvarande att brista ut i tyst dans - inga ljud, bara rörelser. Veva armarna och gunga benen. Dansa loss ditt inre eller nöj dig med en yoga-stork. Det är tillåtet att ta med sin mp3, men jag avstår helst detta. Ser fram emot upplevelsen att känna av hur hundratals människor i tystnad leker "Svansjön" vid perrongen. Varför? Därför. Tids nog kommer det rulla in ett tåg som bryter tystnaden ändå.