somewhat scottish

Tiden går så fort. Har redan varit här i snart sju veckor och känner att jag hela tiden ligger flera mentala minuter bakom timvisaren. Man hinner knappt svälja frukosten på måndag morgon förrän nattimman slår och man vaknar upp nästa tisdag och undrar vart den föregående dagen tog vägen. Den funderingen hänger inte i allt för länge, eftersom det helt plötsligt har blivit onsdag. När jag skriver i dagsläget är det söndag. Jag hör hur Fröken Ur skrattar högt på min bekostnad där jag ligger och skvalpar i hennes tidsoptimistiska farvatten.

Man har fått en vardag här, samtidigt som man inte kan undgå att slås av nya intryck - hela tiden. Det kan vara allt ifrån lapparna på de offentliga toaletterna som påminner dess besökare om att de måste tvätta händerna efter sina behovsuträttningar, till fascinationen över alla användningsområden för ägg inom den skotska matlagningen.

I veckan har det blivit en hel del repetitioner, samt "karaoke team building" med dramagruppen. Att min röst är gäll vet människorna sedan tidigare och detta bevisades även nu ytterligare en gång, då jag har en tendens att gå in lite väl mycket i mina tolkningar av 80-talets musikutbud. Fest i vår lägenhet två dagar senare, vilket ledde till en dörrfars som skulle ha fått Eva Rydbergs trettondagsspel att blekna i jämförelse. Tror ibland att det är mer dörrar än rum i vår lägenhet - charmigt, men oerhört förvirrande för gästerna. Överallt i dörrspringorna stacks det in och ut huvuden, vars tillhörande ögonbryn rynkades ihop av förvirring och missar i lokaliseringen. Folk hittade in i lägenheten, men att ta sig ut igen visade sig vara en betydligt svårare utmaning.

Mellan varven jobbar jag på ett grupparbete med en grupp som aldrig dyker upp, skriver en uppsats om hur nationalgalleriet framställer skotsk identitet samt planerar resmål och aktiviteter för mina svenska besökare som kommer runt påsk. "Welcome to Scotland" - en slogan som kommer gratis och hjärtligt från min mun, men som skotska staten lade miljontals pund på för att få fram till marknadsföringen av sitt land förra året.

Den här dagen ska dedikeras till att öva in repliker. Det är så många och då är vi inte ens framme i halvtid i manuset. Funderade på att gå ut till Arthur's seat och köra lite egna repetitioner, men är rädd att både manuset och jag kommer att blåsa av bergssluttningen. Min auditionmonolog övade jag på i The Meadows - stod och fäktade med armarna och hojtade över gräsplättarna. Folk passerade och glodde. Idag är det söndag vilket betyder att parken kommer att vara full av ungar som spelar rugby, nykära tonåringar barrikaderar parkbänkarna och barnfamiljer med dubbla uppsättningar barnvagnar kommer att korsa varenda stig inom synhåll. Inte optimalt för att skrika bittra svordomar (som min karaktär i pjäsen gör rätt ofta).

Imorgon får vi Internet. Har slitit ut den här frasen ett antal gånger, men nu vågar jag faktiskt tro på den.

Dagens skotte: Skottarna tar taxi hem från mataffären - men kan gå flera kilometer efter en pubrunda för att hitta hem. När jag, Sarah och Eugenia var och storhandlade i veckan, tog vi våra kassar och bunkrade upp oss i en i raden av taxibilar som stod uppradade utanför stormarknaden. Vi var inte de enda. Om fordonen var kossor, så var vi flugorna som flockades och trängdes för att ta oss in genom näsborrarna/passagerardörrarna. Kände mig chockad (och aningen snobbig) över att ta taxi hem, men detta transportsätt är lika vanligt som att ta med sig matkassarna på bussen. Man sitter i baksätet, försöker hålla matvarorna i styr med benen och hör taxichaufförens förvrängda röst genom en högtalare. Lite läskigt faktiskt - att vara fast i en plastlåda och höra en röst utifrån som till och från försvinner och kräver en på pengar. Till slut är man beredd att betala vad som helst för att ta sig ut. Imponerande affärsstrategi.